Jag är den som orsakat att min kompis vill ta livet av sig.

[Azure Hegifu]

Jag är en person med svag självkänsla, självdisciplin och självkontroll, ganska impulsiv och spontan. Dålig på att planera.

Jag och en kompis har bråkat extremt mycket det senaste året då hen bott hos mig större delen av året (förutom när jag hade brutit armen och inte kunde köra bil på två månader).

Nu har det gått så långt att hen vill ta sitt liv på grund av mig för att jag är orsaken till näst intill alla bråk. Jag har varit konflikträdd och är fortfarande så jag har nog hållit tyst när det är något som jag inte tyckt om eller hållt med om. Har tagit förgivet istället för att fråga saker. Jag tror, utan att veta, att jag hållt känslor inom mig och att det nu har brustit (sedan några år tillbaka) och att jag då skyller ifrån mig eller åtminstone att det upplevs så när jag säger något som jag tycker.

Jag är dålig på att höra av mig ibland och tar nog en del saker för givet i relationer och dålig på att visa känslor och uttrycka mig på rätt sätt.

Jag har svårt att acceptera och förhålla mig till vissa rutiner och processer som min kompis har. Jag tror att det kan vara OCD, men inget bekräftat. Hen mår psykiskt dåligt och ville därför bo hos mig ett tag vilket jag sa ja till för att jag ville ställa upp och bry mig.

Dessa rutiner och processer och allt jag ska tänka på och som jag inte vågar eller får ifrågasätta tär på mig. För att jag försöker kämpa och vara stark för hen, men istället för att säga ifrån direkt har det nu blivit så stort irritationsmoment att jag inte kan behärska mig ibland när vi bråkar och jag provocerar henne (utan att jag tänker på det).

Jag har mina problem, bland annat stress och glömska, som jag gärna vill att hen ska respektera att jag behöver lugn och ro ibland och tycker det är jobbigt att jag inte minns viktiga grejer.

Därför känner jag mig så dum när jag reagerar på hens problem. För jag vill ju inte att hen ska reagera på mina.

Vi bör respektera varandra för de vi är.

Jag upplever att hon vill ändra på mig. Vissa grejer förstår jag att hon vill, för det skulle göra mitt liv så mycket bättre i så många sammanhang. Andra aspekter vet jag inte om det “är så jag är” eller vill ändra på.. Är en osäker själ.

Jag har svårt att ta beslut, säga nej, vet inte vad jag tycker och tänker. Det har nu gått så många år som hen har påpekat många av dessa grejer och att jag borde ändra på det. Så hen har tröttnat. Rejält.

Nu när det känns som att det är försent, försöker jag mer än någonsin att ändra på mig. Så fort jag försöker så upplever jag att hen tycker att jag gör något nytt fel och då fokuserar jag på det istället för det jag verkligen skulle behöva.

Nu har det alltså gått så långt att jag får hen att må så dåligt att hen vill ta sitt liv.

Jag vill så gärna att vi ska ha en fungerande relation, men är så trött nu och vill bara avsluta vänskapsrelationen (för att försöka återuppta den senare när jag jobbat med mig själv. Hen anser då att jag är självisk och inte bryr mig och vill inte ge mig en paus för att jag har fått så många “chanser”), men jag är så rädd att hon ska ta sitt liv.

Så jag vet inte vad och hur jag ska agera…….

Jag tänker inte lämna henne, men vet inte hur jag ska få tillbaka förtroende och tillit igen. För jag har sagt så mycket och gjort så lite… Tomma ord liksom. För att jag nog är bekväm av mig och tycker det är jobbigt att ta tag i jobbiga saker.

Är jag ens den rätta personen att få henne på rätt bana igen? Vet inte hur jag ska trösta för jag blir bara irriterad på allt hon skäller ut mig om istället för att vara den lugnande. Har som sagt svårt att hantera relationer.

Vågar inte prata med vänner och familj om situationen heller…

<3 Oj! Men du, man är ju två i en relation så oavsett vad ni bråkat om låter det orimligt att du skulle ha gjort allt fel, medan kompisen skött sig exemplariskt? Du var ju också tjysst som lät kompisen bo hos dig. Det låter som att ni har svårt för varandras tillkortakommanden och sedan inte kan prata ut om det utan att det blir infekterat och eskalerar? Tycker även det låter taskigt att du får skulden för allt och kompisen säger att hon vill ta sitt liv pga. det. Jag menar, om hon mår så förskräckligt av eran relation, kan hon då inte vända sig till någon annan kompis att bo hos (eller liknande)?

Är det så att hon vill ha det på ett visst sätt (vilket blir kontrollerande) medan du vill vara lite mer spontan och ha mer behov av frihet/ha det fritt?